Om vi hade kört kortaste vägen från Chicago till Tulsa skulle vi nu ha åkt 112 mil. Route 66 är dock inte kortaste vägen, och med diverse avstickare har vi nu istället kört 176 mil.
Sträckan genom Kansas är kort och två stopp vid historiska platser har vi gjort.
Den fint renoverade bensinstationen "4 Women", drivs med stor entusiasm av fyra damer. Man kan inte köpa bensin , men man kan fika och titta på många gamla saker. Längst till vänster står den bil som är förebilden till den bärgningsbil som finns med i Walt Disneys film "Cars".
"Rainbow Curve Bridge" byggdes 1923 och är den enda kvarvarande bron med denna bågkonstruktion som finns längs Route 66. Vi kom till bron samtidigt som ett antal veteranbilsentusiaster var på besök med sina vackra gamla bilar.
Vi lämnade Kansas och passerade gränsen till Oklahoma. Vårt första stopp där blev Quapaw, där vi hittade ett välbevarat café från 1950-talet.
Margaretha kom i samspråk med en lantbrukare från trakten. Han hade aldrig hört talas om Sverige. Vidare berättade han att livet i Quapaw var väldigt "lazy". Vi drack kaffe och åt pannkaka. Kaffet kostade 95 cent.
Mätta och belåtna gick vi sedan och studerade ett antal väggmålningar som fanns på orten. Detta är ett exempel:
Vi körde sedan igenom orten Commerce men vågade inte stanna. Varför? Jo, därför att här blev Bonnie & Clyde skjutna av polisen i april 1934!! Varför skulle det gå bättre för oss?
Vi skyndade därför vidare till Miami. Orten har fått sitt namn efter indianernas benämning av platsen, "my-AM-uh". Vi åkte genom stan och provade att köra några kilometer på en väldigt gammal del av Route 66. Den är mycket smal och endast en remsa i mitten är asfalterad. När vägen var i bruk kunde bilar bara mötas på särskilda mötesplatser.
Vi återvände till Miami och besökte "Coleman Theatre" där vi fick en guidead rundvandring. Den byggdes i slutet av 1920-talet i italiensk stil, på den osannolika tiden av 320 dagar. Den användes till varierande underhållning under årens lopp, ex. uppträdde Bröderna Marx här. Den lämnades åt sitt öde på 1980-talet och vara nära att rivas och ge plats för en bilparkering. I början av 1990-talet började en omfattande renovering för att återställa huset och inredningen i ursprungligt skick. I dag är den som ny.
Vid sidan av scenen finns en sagolik Wurlitzerorgel som ursprungligen användes vid visning av stumfilm. I samband med renoveringen köptes den tillbaka till teatern för 100.000 dollar:
Vi fortsatte förbi ett antal mindre orter. I Afton stannade vi upp och besökte ett privat bilmuseum. Bland alla vackra Packardbilar fanns en husbil från 1917 - utrustad med pentry och dusch!!!
Strax utanför Foyil finns "Totem Pole Park" som innehåller Ed Galloways livsverk. Förutom att han byggde totempålarna var han en gudabenådad träsnidare. Han tillverkade bland annat 300 fioler, alla av olika träslag.
I Catoosa finns den "Den Blå Valen". Enligt sägnen är detta en födelsedagspresent från en äkta man till sin fru. Hon lär ha samlat på valfigurer.
Bengt har ända sedan vi planerade vår resa pratat om den lycka han kommer att känna när han väl får se valen. Inte för att valen är vacker utan för att idén och skapelsen, enligt hans mening, är galen utöver allt annat.
Vi avslutar dagen i Tulsa och besöker ett ännu ett 50-talscafé.
PS. Under dagen gjorde vi en felkörning. För att komma rätt var vi tvungna att köra ut på en avgiftsbelagd väg. Detta bekymrade en äkta Skaraborgare - Margaretha. Hon funderade över hur vi skulle kunna komma undan avgiften. Innan hon tänkt färdigt var det dags att betala, Hon drog en lättnadens suck när det visade dig att avgiften stannade vid 1 halv dollar dvs. ca. 3 kronor och 25 öre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar