Den här bloggen kommer för en tid framöver att handla om en resa längs en historisk vägsträcka. En och annan avstickare till intressanta platser i dess närhet kommer det också att bli.
Här nedan följer en kort historik om den väg vi kommer att köra.
Route 66 var tidigare en officiell motorväg och som gick från Chicago till Los Angeles. Den korsade en stor del av den amerikanska Mellanvästern. Vägen finns formellt sett inte längre, men den är fortfarande till största delen farbar även om den på de flesta håll fått annan numrering. Route 66 står som symbol för frihet, folkvandring och enslighet.
Här nedan följer en kort historik om den väg vi kommer att köra.
Route 66 var tidigare en officiell motorväg och som gick från Chicago till Los Angeles. Den korsade en stor del av den amerikanska Mellanvästern. Vägen finns formellt sett inte längre, men den är fortfarande till största delen farbar även om den på de flesta håll fått annan numrering. Route 66 står som symbol för frihet, folkvandring och enslighet.
Vägen öppnades 1928, men den asfalterades inte i sin helhet förrän långt senare. Den kom snart att fascinera. 1940 skrev John Steinbeck sin roman Vredens druvor i vilken han skildrar några av de tusentals människor som under den stora depressionen i slutet av 1920-talet lämnade sina hem i Kansas och Oklahoma för att söka lyckan i Californien. Steinbeck utmålade vägen nästan som en fientlig makt som tömde resenärerna på pengar, kraft och hopp.
Från starten i Grant Park, Chicago, Illinois, till slutet vid Santa Monica Pier, Los Angeles, Californien sträcker sig Route 66 omkring 2400 miles (cirka 400 mil).
Hur lång den exakt är går inte att säga eftersom sträckningen ändrats flera gånger genom åren. Den går genom åtta delstater; Illinois, Missouri, Kansas, Oklahoma, Texas, New Mexico, Arizona och Californien. Den passerar även genom 3 tidszoner.
Storhetstiden för Route 66 var under 1940-1960-talen. Från oktober 1960 fram till september 1964 spelades det till och med in en TV-serie med namnet Route 66. Den är också känd genom Nat King Coles inspelning av melodin med samma namn.
Redan i början av 50-talet började dock slutet för Route 66. President Dwight Eisenhower beslutade om byggandet av Interstates, som bland annat skulle ersätta Route 66. En begäran om att åtminstone numret 66 skulle få vara kvar på nya interstate (och heta I-66) avvisades av myndigheterna och Route 66:s saga var all, för ett tag.
De första Route 66-skyltarna började monteras ner den 17 januari, 1977. Allt eftersom byggandet av nya Interstate framskred blev det ena samhället efter det andra förbipasserat. Genomfartstrafiken minskade från flera tusen till kanske inga eller några få bilar per dag.
Självklart innebar detta stora påfrestningar för många samhällen. Bensinmackar, motell, affärer med mera fick stänga och många orter blev spökstäder. En del samhällen flyttades till och med närmare Interstate för att överleva.
Efter att den sista sträckan av Interstate förbi Williams, Arizona stod klar och även Williams blev förbipasserad den 13 oktober 1984, var det väl knappast någon som trodde annat än att Route 66 var död.
Det skulle dock visa sig att den bara vilade lite. Den historiska återfödseln skedde i Seligman, Arizona den 18 februari 1987. Då var det omöjligt att köra routen om man inte kände till vägen. Det fanns inga vägskyltar längre och vägen hade försvunnit från alla kartor.
Starka krafter började på många olika sätt arbeta för att åter sätta Route 66 på kartan. Tack vare detta arbete är det i dagsläget inte några större problem att köra Route 66.
Numera finns det kartor och speciella vägskyltar (Historic Route 66) har satts upp och även vägbanan har på vissa ställen målade sköldar med Route 66. Massor av ideella arbetstimmar har lagts ner av Route 66-anhängare. Pengar för underhåll har samlats in och även myndigheter har upptäckt Route 66 turist- och kultur värden och har bidragit med åtskilliga miljoner dollar för underhåll av vägen och historiska byggnader.
Idag är många vägsträckor och byggnader, till exempel broar och bensinmackar från 1920-talet, renoverade. Det har även inneburit att många legendariska motell som till exempel Blue Svallow i Tucumcari, New Mexico och Roy’s Café i Amboy, Californen med flera har fått nytt liv.
Idag är, cirka 85 % av den ursprungliga sträckan körbar, och mycket görs för att hålla dessa delar i skick. Samhällen som tidigare var glömda blomstrar igen. Nämnas kan till exempel Oatman, Arizona, Seligman, Arizona, Williams, Arizona, Amboy Californien och Tucumcari, New Mexico med flera.
Källa:
Resan startar i Västergötland.....
....välkommen att följa med !!!!!!!!!!
